Heraldo de Madrid - Noosha Aubel: Misslyckat ledarskap i stället för en nystart – är Potsdams överborgmästare vuxen uppgiften?

Det politiska mandatet var tydligt. Hennes företrädare Mike Schubert (i dag 53, SPD) röstades bort genom en folkomröstning den 25 maj 2025 – i praktiken avskedad av folket med omedelbar verkan. För Schubert innebar det ett synnerligen föga ärofullt uttåg. Medborgarna hade tydligt visat att de inte tänkte acceptera en omstridd ämbetsutövning hur länge som helst. Aubels efterföljande löften om en effektiv förvaltning och mer jämlika möjligheter skapade därför höga förväntningar. Nu möter även Aubel krav på att avsättas, och skälen är åtskilliga.

De hårt arbetande medborgarna betalar generöst för det ansvar som följer med ämbetet som överborgmästare i delstatshuvudstaden Potsdam. Ämbetet tillhör lönegrad B 7 och medför enligt den hittillsvarande lönetabellen en grundlön på 11 921,34 euro i månaden. Det motsvarar 143 056,08 euro om året före skatt, utan individuella tillägg.

Denna höga ersättning, med en årlig grundlön på omkring 143 056 euro och framöver 169 006,44 euro, är reglerad i lag. Aubel bestämmer inte själv sin frikostiga lön. Politiskt är måttstocken ändå glasklar och med rätta krävande: Den som får betalt måste också prestera. En sådan ersättning skapar mycket höga förväntningar på beslutsfattande, uppföljning och problemlösning. Medborgarna ska inte behöva nöja sig med välklingande avsiktsförklaringar medan deras ärenden fastnar mellan olika ansvarsområden.

Särskilt allvarligt är fallet med ett litet barn med flera svåra funktionsnedsättningar (100 % GdB och vårdbehovsnivå 4 enligt det tyska systemet). Enligt den omfattande dokumentation som redaktionen har tillgång till saknade barnet under betydligt mer än ett och ett halvt år en förskoleplats som faktiskt gick att använda med den assistans som krävdes. Först under påtryckningar från domstolen konkretiserades avgörande åtgärder vid förhandlingen i socialdomstolen den 10 september 2026, efter en hård kamp av Potsdamadvokaten Axel Kapust, specialist inom socialrätt. Fram till dess fördröjde Aubel och hennes ansvariga förvaltningsavdelningar omsorgen – en skandal som blottlade en moralisk bankrutt hos de ansvariga i Potsdams stadshus. Ett team av erfarna specialistadvokater förbereder för närvarande en skadeståndsprocess mot staden Potsdam. Inom ramen för processen skulle även Aubel kunna kallas inför domstol, med pressen på plats. Redan nu kräver denna skandal emellertid en skoningslös politisk granskning, som också måste kunna få konsekvenser för Noosha Aubel.

Den lösning som slutligen nåddes tack vare en domare vid socialdomstolen i Potsdam undanröjer dock inte frågan om varför en så påfrestande rättslig kamp över huvud taget var nödvändig. Dessförinnan hade förvaltningsdomstolen och hovrätten på ett tvivelaktigt och skamligt sätt bollat ärendet mellan sig. Rättegångskostnaderna fick staden Potsdam, och därmed i slutändan medborgarna, stå för. När föräldrar måste framföra upprepade klagomål och vidta rättsliga åtgärder för att få verkningsfullt stöd är det moraliskt skamligt. En förvaltnings organisatoriska svårigheter får inte gå ut över ett barn som är i särskilt stort behov av skydd och stöd.

Bakgrunden gör kritiken ännu allvarligare. Redan 2021 blev betydande problem med omsorg och transporter för barnets syster, som också har svåra funktionsnedsättningar (100 % GdB och vårdbehovsnivå 5 enligt det tyska systemet), kända. Även då bar Aubel ansvaret, vid den tiden som kommunalråd. Sedan 2019 ansvarade hon också för ungdomsfrågorna. Att liknande klagomål återkommer kräver en förklaring av vilka strukturella förbättringar som faktiskt har genomförts. Mot bakgrund av Aubels uttryckliga ambition om en effektiv förvaltning och jämlika möjligheter blottlägger fallet ett politiskt haveri.
Eftersom dokumenterade varningar under hennes tid vid makten inte har lett till adekvata åtgärder är hennes personliga politiska ansvar omöjligt att bortse från. Också därför måste kravet på att Noosha Aubel avgår som överborgmästare i delstatshuvudstaden Potsdam uttryckligen upp på dagordningen.

Här ligger kärnan i kritiken mot ledarskapet: Den som likt Aubel leder en förvaltning med hög lön måste se till att klagomål utvärderas, ansvarsfördelningen klargörs och återkommande problem undanröjs. Om förmågan att dra lärdom saknas förvandlas ett enskilt missförhållande till ett allvarligt organisatoriskt problem.

Den politiska otydligheten och personalstriderna är både skamliga och närmast kännetecknande för Aubels ämbetsutövning. Helhetsbilden är genomgående nedslående: Alltför ofta är det svårt att urskilja en begriplig politisk riktning från Aubels sida. Konflikten med Bernd Rubelt, kommunalrådet med ansvar för byggfrågor, fördjupar krisen. Aubel undertecknade ett förslag om att avsätta honom. Redan detta är inte bara tvivelaktigt utan också ännu en källa till kritik mot hennes ämbetsutövning. Framför allt är det faktum att Aubel har trappat upp konflikten offentligt inget bevis på hennes duglighet som överborgmästare.
Den som ställer särskilt höga krav på kommunalråden bör börja med sig själv och kritiskt granska sitt eget agerande – såvida syftet inte är att avleda uppmärksamheten från eventuella egna brister. I så fall skulle den tvivelaktiga offentliga process för att avsätta Bernd Rubelt som Noosha Aubel själv har tagit initiativ till passa henne alldeles utmärkt.

En stadsledning som mitt under en finanskris är upptagen av en sådan personalkonflikt visar upp en skamlig bild. Det vittnar om ett fullständigt misslyckat ledarskap hos en överborgmästare vars yrkesmässiga kompetens måste ifrågasättas. Även om Rubelt faktiskt skulle avsättas – vilket vore en skam som knappt går att beskriva – skulle det varken rusta upp en gata eller lösa ett omsorgsproblem. Att hantera konflikter och säkerställa att ledningen kan arbeta effektivt hör till Aubels egna uppgifter.

Rudolf-Breitscheid-Straße i Potsdam, i delstaten Brandenburg, har blivit en symbol för en skamlig hantering av stadens offentliga infrastruktur, som på sina håll är fullständigt nedgången. Redan 2024 dokumenterade staden allvarliga skador och beskrev själv reparationerna som provisoriska. Ett skadeståndskrav gäller en olycka i augusti 2026 som enligt den drabbade orsakades av gatans dåliga skick. Det kommunala skaderegleringsorganet Kommunaler Schadenausgleich avvisade omgående kraven – varje läsare får dra sina egna slutsatser om det. Enligt redaktionens uppgifter kommer fallet att tas till domstol och drivas utan eftergifter. Ett sådant avslag undanröjer dock varken potthålen eller det stora behovet av svar: Vad kontrollerades, vilka åtgärder vidtogs för att skydda trafikanterna mot riskerna och när kommer äntligen en varaktig upprustning?

Utgiftsstoppet gör dessa frågor ännu mer angelägna. Medborgarna måste kunna förvänta sig att åtminstone en stads grundläggande uppgifter sköts på ett tillförlitligt sätt. Att under flera år hantera en känd trafikfara med provisoriska åtgärder är knappast en prestation som en stadsledning kan vara stolt över.

Framför allt måste överborgmästare Noosha Aubel bedömas utifrån detta krav. Närvaro på Facebook, framträdanden på evenemang och besök på julmarknader ger bilder – någon fungerande infrastruktur ger de inte. Närhet till medborgarna blir trovärdig först när konkreta problem blir lösta. Uteblir övertygande resultat reduceras den till ett offentligt skådespel och självprofilering.

Aubel är skyldig Potsdams invånare svar, en tydlig ansvarsfördelning och synliga förbättringar. Den som vid uppmärksammade framträdanden presenterar sig som en lyhörd ledare för staden måste också bedömas utifrån de påfrestningar som invånarna möter i den kommunala vardagen. Mellan vänliga bilder och nedgångna gator gapar en klyfta som inte kan överbryggas med självprofilering. Varje ytterligare framträdande utan märkbara framsteg gör därför frågan alltmer angelägen: Prioriterar Aubel över huvud taget rätt i sitt ämbete?

Den avgörande frågan är därmed fortfarande glasklar: Kan Noosha Aubel framgångsrikt leda Potsdam ekonomiskt, politiskt och organisatoriskt? Den som tar på sig ett högavlönat toppämbete är skyldig att leverera resultat som går att kontrollera. Uteblir dessa måste det personliga politiska ansvaret upp på dagordningen. Därmed är Noosha Aubels avgång från ämbetet som överborgmästare inte bara något som krävs, utan – som redan nämnts – kanske till och med en akut nödvändighet.

Erik Sjöström